Något som jag just nu funderar över och konstaterar är att det händer otroligt mycket spännande saker ute i våra verksamheter. Det som märks tydligt är att pedagoger ute på förskolorna ofta diskuterar lärmiljöerna betydelse. Det finns ett stort intresse och engagemang för hur man kan utveckla de utrymmen som man har till förfogande på sina respektive avdelningar…..Vi har våra rum, men vad kan vi göra med dessa och hur kan vi ”väva in” våra digitala verktyg i lärmiljöerna?
Egentligen finns det inget konkret svar. Fantasin och kreativiteten har inga gränser och framförallt barnen brukar ha hundratals fiffiga förslag på hur man kan förändra. Att vi gör barnen delaktiga i förändring av våra lärmiljöer är väldigt viktigt och hur vi kan få med deras tankar och förslag på material och annat. Det är då vi skapar ett VI.
En god lärmiljö skapas av olika anledningar och de påverkar oss på många olika sätt. När vi tillsammans skapar en lärmiljö är det viktigt att platsen har ett välkomnande, inspirerande och spännande intryck. Rummen ska signalera till utforskande och kreativitet. Så varför fokusera på färdiga lösningar och färdigt material inom förskolan när vi istället kan låta barnen hitta nya!
Det finns hur mycket som helst att skriva om miljöernas betydelse inom förskolan. Vill man läsa mer vill jag varmt rekommendera boken Pedagogisk miljö i tanke och handling med Linda Linder
Linda Linder skriver följande: ” Uppdraget som pedagog i förskolan innebär stora möjligheter och stora utmaningar. Bland annat när det gäller hur miljö och material påverkar barnen och oss, och hur vi ska göra den pedagogiska miljön till en tillgång för alla”.
Nog om detta….lär säkert återvända till ämnet fler gånger……..
Förra veckan var jag ute på verksamhetsbesök. Några barn och en pedagog arbetade med programmering och hade byggt banor till deras Bee-Bot. Pedagogerna upplevde att barnen tyckte det var svårt att komma ihåg VAD de hade programmerat in och nu funderade de på hur skulle gör allt tydligare. För en del barn fungerade det utmärkt när de skrev ner de olika symbolerna på papper efterhand, men i några fall var det alldeles för svårt.
Då kom en pedagog på att de kunde använda en leksaksbil. Bilens funktioner, som att köra rakt fram, backa, svänga höger eller vänster användes när barnet skulle programmera Bee-Bot. Pedagogen flyttade bilen en ruta fram, och barnet tryckte på ”framåtpilen” sen fortsatte de hela banan färdigt. Ett väldigt tydligt sätt att visa på riktningar och Bee-Bots färd banan fram och ett bra tips att dela med sig av till andra som också programmerar med barnen på förskolan.
Lyckan i detta barnets ögon när Bee-bot kom ”i mål” utan att riva banan var obeskrivlig. Det riktigt glittrade! Han var så nöjd!
Det är detta glitter man vill fortsätta att se i alla barns ögon, varje dag, i olika situationer. Det är då man som pedagog än en gång får bevis för det fantastiska jobb man faktiskt har!
Lina Magnusson IKT-inspiratör